till 39. Galenskapstankarna börjar dyka upp. Som att jag skulle åka på någon dansbandsgrej i på Hotell Lappland! Möjligen inte så där jättemärkligt, om man inte är jag.

1. Jag blir fysiskt illamående av dansbandsmusik.

2. Jag klarar inte av att dansa med människor jag inte känner, det är alldeles för intimt.

Så har vi tankarna på att "skaffa" barn (är för stöldmetoden, men törs ej).

+ Jag är en bra mamma

+ Jazz gillar inte att vara puss och gosgris längre, så han är väldigt för förslaget att skaffa en ny unge också.

- Jag brukar peka ut bebisar på stan, men han törs inte stjäla någon heller.

+ Det finns hur mycket snygga Barbapappakläder som helst.

- Barn kan ha kolik. Been there, done that, medan den stolte fadern var på turné.

- Min sömn är fortfarande fucked for life, så jag tro inte att jag klarar mer sådant.

ATTANS!  3-3

Tar en till klassiker... Sälja allt och dra, herregud Jazz är 13 han klarar sig själv förhoppningsvis klarar han av att sköta om den 18-åriga systern också.

Nu är jag tämligen övertygad om att jag ej kommer att genomför ett enda av dessa alternativ.

Så vad ska jag göra i ett helt år?

Go with the flow?

Det känns som att jag borde ha ett mål, ett syfte med att vara 39. Så att jag kommer att kunna säga när jag är vääääldigt gammal att;

'När jag var 39 räddade jag världen från att gå under' eller något liknande.

Jag vill inte att 39 ska bli åldern då jag försökte virka vantar till Jazz och misslyckades.

sitter i. Njuter av den alltid like förträfflige skribenten, filosofen och poeten Hannu Sarenströms "Trädgårdsmagi" som lika gärna skulle kunna kallas trädgårdspoesi. Jag ska ge exempel;

"I trädgården vandrar döden och livet ständigt vid din sida, en tankes andetag blir livets gestaltade form"

eller

"Det som gör trädgården till stor levnadskonst är att den ännu är ofullbordad -

i morgon kommer den med nya visioner och möjligheter.

Så vill jag att min trädgård ska vara, som livet -

självklart, överraskande och oförutsägbart"

Jag och Hannu Sarenström har samma trädgårdsfilosofi, och jag älskar att han är så tillåtande mot andra människor. Han kan tycka att trädgårdar är förfärligt fula, för att sedan se det vackra i dem när han får se dem genom en ägare som älskar sin trädgård. För det är ju så, det någon verkligen älskar kan inte vara fult!

  Trädgården är mitt drottningdöme/drottningrike (2 ord som inte alls fungerar, maktord är inte för kvinnor) Jag får göra som jag vill, jag får låta ogräs och snår växa för att jag vill ha en djurvänlig trädgård, där det absolut inte används kemiska bekämpningsmedel.

Klezmermusik, perfekt att arbeta i trädgården till!

En dag förra veckan kom jag ut från badrummet efter att ha tvättat händerna. Fick fråga mig själv varför jag gjort det, det kändes som jag glömt något. Och det slår mig (oops) att jag glömt att kissa innan vilket var anledningen till att jag gick dit.

Jag kände mig väldigt dum och det gör jag nu med när jag skriver detta.

Jag vill inte ha -19,

Klart att det är bättre än -25, men ändå.

  Det finns en viss sorts böcker som åker fram nu, trädgårdsböckerna. Jag börjar planera rabatter, eller visualisera snarare. Jag längtar efter att få  kämpa mot kvickroten, eller bregrässe' som det kallas på ångermanländska. Jag kan faktiskt inte låta bli att tycka om bregrässe' för dess livskraft. Rötterna delar sig så lätt och blir till nålar i ytterändarna, så vassa och starka. De användes förr till att t.ex punktera blåsor med. Roten är ätbar, rik på kolhydrater urindrivande och milt laxerande.

  Maskros är en annan favorit, jag finner den så oerhört vacker fast jag egentligen inte tycker om gult. Det är nästan så att jag inte vill klippa gräsmattan när den blommar som mest. Det är en glädje att se en maskros som tvingat sig upp genom asfalten. Har ett recept på maskrosvin, undrar om det ska bli i år? Jag kan tillägga att jag haft receptet sedan 89/90 och det har aldrig blivit av.

så jag hart min Palestinasjal på mig inne. Den luktar som det gjorde på Tinghuset i Sundsvall (finns det kvar?) jag har förresten sett att Palestinasjalar inte verkar vara särskilt trendiga i år. Det skiter jag högaktningsfullt i, min Palestinasjal är ett politiskt statement. Jag önskar att jag på några rader skulle kunna sammanfatta konflikten, men det är omöjligt.

  I "Vem ska skriva vår historia?" berättar Samuel D Kassow   om Emanuel Ringelblum som samlade tusentals vittnesmål enligt principen "ingenting är oviktigt" från ghettot i Warzawa. Det är en stor handling, det är viktigt att dokumentera.

  Men vem ska dokumentera det som sker i de Palestinska ghettona? Vem ska kunna berätta, när Israel gör allt för att tysta det som sker? När Israel, försvårar och t.o.m förhindrar att man skall kunna resa till Palestina?

Jag är säker på en sak, fred får man inte genom att bygga murar!

ananaskaka med kokos närmare betämt. Fast det blev bara en halv dl kokos och inte 1 1/2 dl. Så jag blandade i blockchoklad istället, gott blev det i allafall. Nu är sommarkaksproven i ugnen. Mor propsar på att man ska göra prov, klart jag kan göra det, men om de inte blir bra har jag ingen aning om vad jag ska göra. Jag är ingen bagersk'. Nu ska jag baka Foccaccia med fetaost, oliver och rosmarin, blir vansinnigt gott till lasagnen...

Jag klev inte upp kl 1 i natt, jag stängde av alarmet. Istället vaknade jag kl 2, pigg och glad, 45 min efter att Annie Hall börjat. Gjorde ett tappert försök att se den, men orkade inte när jag missat så mycket.

   Det är bara -20.2 nu mot kvällen och natten -25. Stiger (visst blir det så?) temperaturen ytterligare, drar jag och Jazz på oss skidorna. Kändes riktigt varmt när jag var ut med Wilma. Frk. W. gillar inte kylan,  man måste bära ut henne. Får mig att längta efter en "riktig" hund...

  Nu är det dax att stöpa ihop en deg med sommarpepparkakor, jag är inget kakmonster, men de är ljuvligt goda, smälter i munnen. Ska göra lasagne, för Jazz vill ha det och leta fram min väska så att jag kan sy klart den.

  Yes, mor har inte slängt väskan, otroligt nog. Det hade nämligen varit tämligen typiskt för henne. Min mor är inget fan av kreativitet, om den inte är "nyttig". Exempel på nyttig kreativitet är matlagning, när man monterar eller lagar grejjer. Jag tror att det är enda ggr. hon tycker att det är ok att tänka utanför ramarna. Att jag gärna lyssnar på musik, sjunger med i den och mer eller mindre dansar i köket när jag lagar mat, gör henne både road och förvånad.

Jaja, vad hör man? Mor lilla mor vem är väl som du? Det kan ju alla skriva under på, huruvida det nu är på ett positivt eller negativt sätt!  

Istället för andra bullar, blir det andra kakor!   

iallafall ett tag. Ställt mobilalarmet på 01.00 så att jag kan kliva upp och se "Annie Hall", jag gillar Woody Allen och jag tror inte att jag sett denna klassiker.  Nu är det ju väldigt tveksamt om jag kommer att kliva upp, jag vet hur det brukar bli   jag blir förbannad på mig själv och fortsätter sova. Vi fo la' si...