vecka sedan var det runt 20 grader kallt. Det är det inte nu, istället har det varit 20 grader varmt på balkongen, det är inte alls dumt. Just nu är det inte så dumt med en balkong i söderläge.

om Thåström i natt. Kanske för att den här låten har förföljt mig i veckor nu

Rinnsnuva, sårig näsa och en hals som kliar.

Jag intar soffläge, på riktigt nu och inte bara för att hålla Jazz sällskap.

"Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott" känns som ett bra val, Almodóvar är alltid ett bra val.

Smittspridaren Jazz ska jag skuldbelägga ordentligt, så ordentligt att jag får en privat slav resten av livet, eller iallafall lika länge som han levat (tror jag räknar in graviditeten också...) hans sötebrödsdagar är slut, nu ska han få passa upp sin mor i minst 13 år!

Jimi Hendrix idag, 40 år sedan han gick bort.

 Det här är en låt som jag har lite speciella minnen till, varsågoda!

  W. H. Auden

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.

i storasysters spår. Från att ha varit sjuk, väldigt ofta och väldigt mycket (vi fick åka ambulans ganska många ggr. mellan 7 mån. och ca 2.5 år) gör han nu som syster och slår till med förkylning på lovet. Sjuk vill han inte vara ensam, så han dricker ständigt ur min vattenflaska. Jag har blivit lite snorig, men empatisk som jag är så joinar jag honom ändå i soffan och ser film.

Vi har sett Mamma Mia, första gången för mig och trots "glad" musik och ljuvliga skådespelare så funkar den inte riktigt för mig. Kanske för att jag inte är någon musikalmänniska, vem vet? Jazz älskar den, trots att han annars inte gillar "musikfilmer". Han ger den en 7:a jag en 2:a.

Sedan såg vi Fyra bröllop och en begravning som har varit en av mina favoritfilmer, men det är den inte längre! Jag tycker att den är för fragmentarisk, du får ingen riktig känsla för flera av karaktärerna som är oerhört mer välspelade och trovärdiga än Hugh Grant och Andie MacDowell's. En oväntad besvikelse mao. Den innehåller dock en av de vackraste, mest känslosamma och i mitt fall mest minnesvärda filmscener jag någonsin sett. När Matthew (John Hannah) läser Audens "Stop all the clocks" på Gareth's (Simon Callow) begravning.

till en himmel som var alldeles blå

Ja, jag är helt allvarlig, snart ska någon dö.

Jag tänker avliva nederbördsguden, med gift, låååångsamt verkande gift!

Det finns inget som gör mig på värre humör än en grå himmel. Snön gillar jag, bara jag slipper se den falla dygnet runt i veckor i sträck.

I väntan på att jakten på väderguden ska lyckas fantiserar jag.

Att;

Jag går på promenad med min hammare och skruvmejsel, med hammaren slår jag sönder framljusen på din bil, skruvmejseln använder jag till att sticka hål i dina däck. (De använder skruvmejslar till det i Janet Evanovich böcker om Stephanie Plum, jag har ingen aning om det fungerar.)

Jag tränger mig först i en kö, släpper dörrar rakt i ditt ansikte och lägger krokben för dig om du bär en bricka! Och du! Glöm att jag reser mig och ger dig min plats, för jag skiter i hur gravid, handikappad eller gammal du är! Jag sitter där jag sitter!

Nu har jag fått dåligt samvete, det värker som fan i mina leder, jag hatar det här vädret och jag är inte på bättre humör.