smyger sig det man inte minns. 

Ma petit Julie har gjort ett alldeles för kort nedtrampstamp i Vogelsee.

Vi åt vin och drack sushi igår (ja, jag har skrivit helt korrekt) talade om hennes gammelmorfar och hur ledsen hon blir över att Hasse och andra som hon tycker om inte kan träffa honom. Han var en helt fantastisk och unik människa med ett oerhört civilkurage. Vi pratade även om hur han lyckades stå ut med gammelmormors galenskap hon är nämligen också bipolär som jag, har vi hört. 

Ett litet hopp och skutt senare hamnar vi i min och min familjs svarta vår för två år sedan, när jag var på psyket i 6 veckor. Det var jobbigt för Hasse, han har aldrig hört särskilt mycket om det. Julias upplevelse ger en lite annan bild av det hela. En bild som inte berättas på ett sätt som är ironisk eller sarkastisk blir tragisk. Hasse fick tragedin i det hela igår. Vi talade även om ECT vilket Julia och Hasse är helt emot, dock ej jag.

Jag tror inte att ECT är ett mirakelmedel, det är möjligt att det hjälper samtidigt som det också skadar. Vad är värt mest? Julia har dock en enorm poäng i att; en människa som inte klarar av att ta hand om sig själv, än mindre någon annan och befinner sig så djupt nere i en depression att hon knappt vet vad hon är eller vad hon gör, ska skriva på ett papper som godkänner att ECT'n utförs på henne. Jag mådde så vansinnigt dåligt att jag tyckte "va'fan det kan ju inte bli värre".

Hjälpte ECT? Jag har ingen aning, jag fick medicin (den jag inte orkat äta) och jag slapp bekymra mig om någonting (institutioner har också sin charm) kanske enbart det hade hjälpt? 

Julia skrämdes dock av min totalt borttappade minne, hon tror att det inte var enbart närminnet som rök. Jag kan inte bedöma det, för jag kan ju inte minnas det jag inte kommer ihåg.

Vad jag minns är den underbara känslan av att bli sövd, att veta att NU, NU(!) kommer jag att få vila, på riktigt.

Att prata om det som hände, är fantastiskt, även om det gör mig så outsägligt ledsen. Där stod jag i KAOS, verkligen kaos och var extremt irrationell. Jag gick med på att följa med till psyk. i Sundsvall, bara för att jag inte vill att de ska ringa polisen. Det hade ju inte varit bra för mina barn att se, så det är bättre om jag följer med. Jag är helt galen, för att nästa sekund lugna mina barn och förklara på ett mycket rationellt sätt (Julia says) varför jag måste följa med Gabriella och Kenneth. Julia minns vad jag sade, jag kommer inte ihåg, det som slår mig precis just nu är att trots min bipolaritet som gjorde att jag var totalparanoid fungerade reptilhjärnan(?) som slog på LUGNA BARNEN, vad som än händer lugna barnen.

Jag mår så dåligt av att tänka på det här, vad jag utsatt Julia och Johannes för, samtidigt som jag vet att det inte är mitt fel. Min bipolaritet är en arv- och miljöskada, som psykiatrin, väl medvetna om att min far var bipolär både borde och kunnat diagnostisera om inte 18 år tidigare, så 10? Konstigt nog ger jag inte mycket för deras (van)vård.

 

Thessan

20 maj 2012 18:35

Fin blogg du har

http://amigurumiblogg.bloggplatsen.se

 

isa

21 maj 2012 13:09

Modigt av dej att skriva om detta... :) Och vilken tur att du följde med in till psyk!
Jag känner som du när det gäller ECT, fast jag har aldrig fått det själv. När man mår sådär dåligt har man ju ingenting att välja mellan, man måste bara bryta depressionen så fort som möjligt. Men visst finns det allvarliga biverkningar som minnesförlust och jag håller med om att det är märkligt att man som psyksjuk patient ska skriva på papper...

Att du fick din diagnos så sent är en gåta, hur kunde de missa det när du har det i släkten? Men nu vet du vad du har att tampas med, kunskap är makt.
Dina barn verkar vara kloka och fina individer och jag tror att det är viktigt att ni kan prata om din sjukdom och om vad som hände då för två år sedan. Man kan ju inte rå för det och man kan inte göra någonting ogjort men man kan försöka att förstå och nysta ut saker och ting i efterhand. Kanske lär man sej något till nästa gång, om det nu blir någon...

Kram på dej söstra mi

Viktoria

22 maj 2012 08:19

Kunskapen, hade jag innan på grund av pappa. Jag förstod aldrig att jag var manisk, jag mådde ju bara bra och orkade hur mycket som helst. Psykiatrin borde dock ha insett att någon som har återkommande perioder av självmords tankar för att sedan regelbundet avsluta kontakten, i perioder på grund av att man är "on top of the world" borde ha förstått det. I efterhand kan jag inse, att jag var manisk då.

 

isa

22 maj 2012 21:50

Nej man har ju ingen riktig sjukdomsinsikt när man är uppåt...
Tänkte på reptilhjärnan också, det är märkligt att man kan vara så logisk och strukturerad när det gäller vissa saker trots att man är skvatt galen. Modersinstinkten är nog starkare än all galenskap. :)

Viktoria

24 maj 2012 08:19

Psykiatriker jag träffat påstår att det inte är så, att reptilhjärnan fungerar alltså. Jag förstod att jag inte kunde rusa på folk och tala om för dem hur mycket universum älskade dem och hur vackra de var, visserligen en något jag känner/tror ibland annars också. Då VISSTE jag! Människor som kände mig, trodde förmodligen att jag gick på speed.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Heil och tack för att Ni finns; Ni som ärar konungariket Sverige. Ni som ärar den ariska rasen. Ni som ärar den Kristna tron och Moralen. Ni som ärar förtryck, rasism och hat.    Välkomna, Ni patrioter, naturdemokrater och sverigedummokra...

Hassan släppte ut hönsen igår, de vill i inte gå in sedan. Avfärden mot Stockholm skedde därför inte förrän rätt exakt 15.00. Hittad till hundpensionatet i Järvsö utan större problem och dumpade Wilma där och drägglade över omplaceringskatterna. hass...

och jag är en värdelös mamma!   Igår var jag med den långe sonen på HM och köpte jeans till honom (herravdelningen) Han försvann hela tiden, det gör han jämt. Jag tittar och tittar och tittar, han finns ingenstans. Nu är detta inget nytt fenome...

Sista pro(ö)vning inför kröningen av Heinz Gustav VII Adolf 00.01 11/9 slutade nästan i katastrof. Efter att ha haft skjortan på bild i över 20 år upptäcker han att Bajen-märket sitter på fel sida!     Suddigt, jo man blir suddig i kanterna ...

"Titta - nu syns det Viktoria!"   Nähä! Kronprinsessan har tur, hur skulle hon veta utan bild och rubrik i Aftonbladet?   Ett hån moi tv-tittarna? Hur då? Tv-program är väl fortfarande valbara? http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikor...