Oh yeah! Jag tror att jag slår Jeppe med hästlängder i att göra bort sig nu!

Igår spände jag på mig skidorna och ilade iväg med jätteryggsäcken på ryggen och sekatören i fickan för att klippa enris.

Jag är inte så jättebra på skidor, men jag är en jävel på att ramla så det gjorde jag ganska ofta. Ramlandet bekymrar mig inte alls det är det roligaste med att åka skidor. Så det blev mycket skratt!

Jag tycker också att ni bör veta att jag snackar inte elljusspår här, utan vildmark! Nedanför alla backar finns det tuvor, rishögar och annat skräp, det är på det man ramlar.

Sista gången jag ramlar, känner jag att sekatörfickan känns väldigt tom, känslan var helt korrekt, den var tom!

Vad göra? Jag ligger kvar, tänder en cigarett och stirrar upp på den vackra himlen. Ljuvligt!

TILLS!

"Brummelibrum, vem lufsar där?
Buskarna knaka', en hund visst det är.
Lurvig är pälsen, men Olle blir glad.
- Å, en kamrat, det var bra, se god dag!"

Hunden var ju inte ensam han hade en husse i snöre med sig också.
Där ligger jag på backen tillsynes livlös. Jag började genast försöka resa mig (inte alltid så enkelt med skidor på fötterna)
AAAARRRGGGHHH, kan inte skriva mer jag skäms ihjäl!

Så här kan det bli när man inte tappat sekatören...

Fast nu har ju liljekonvaljbären blåst omkring lite...

de retar mig. De skrattar åt mina små fötter (36-37) och kallar mig lillefot.

Jag tycker inte att mina fötter är särskilt små, jag kan inte hjälpa att deras fötter är gigantiska. Jag ska väl inte bli retad för att de har fötter som normalstora kanoter?

Ser de mig ta på mina skor börjar de skratta, för att de blir varje gång glatt överraskade över hur små de är.

Tur att man kan roa någon...

tack vare Jeppe, gör att jag känner mig superflickig!

Dagens Outfit;

Svart hoodjacka, med ett litet hål, på bröstet. Just ja, HM minst 5 år gammal. Skitsnyggt, eftersom jag har ett ljuslila linne under snott av mor, så det lilla hålet är väldigt synligt. Mossgröna shorts också snodda av mor. Underkläder från Lindex.

Smink, noll.

Håret uppsatt i den för mig normala, slarviga knuten på huvudet, hårfärg min egen.

Jag är ju inte särskilt flickig normalt, det är lite onödigt när man är ute i skogen liksom, eller jag är väl krigsmålad då och då, lite sotig och allmänt skitig i ansiktet.

Brukar även dekorera håret med barr och ibland en fjäder om jag vill vara riktigt fin!

Jag är besatt av rosa och gulligheter jämt. Denna besatthet uppträdde vid 27, tidigare hade jag vägrat rosa. Jules har haft 2 rosa plagg, de var ärvda av mig, 1 byxdress i rosa frotte, med gigantisk vit krage, jag kallar den Elvisdressen, det enda som saknas på den är glitter. Rosa är inte riktigt Jules färg men Jazz var supersöt i den! Det andra rosa plagget, är en kortärmad byxdress i vad min son skulle kalla tuggummirosa (oh Jules det borde vara 3 G!) med charmiga ränder av väldigt grönt och väldigt gult! Den tror jag Jazz slapp använda!

Nåväl allt detta ändrades vid 27, när jag fick min prins upptäckte jag att jag blev besatt av rosa gulligheter, jag ville ha prinsesstält och tiaror (tack Sandra för tiaran och kronan jag fick av dig i julklapp för några år sedan). Jag ville fylla mitt liv med rosa, och jag är fortfarande fascinerad av extrem flickighet!

I mitt hem inskränker sig det rosa till något pocketomslag och mina rosa kläder finns inte, visserligen drömmer jag fortfarande om en blank prinsessklänning med massor av spets, men de finns inte i min storlek på leksaksaffärerna  .

Förra året gjorde jag vad jag skulle gjort för länge sedan, jag köpte Hello Kitty trosor till Jules, hon blev lite chockskadad tror jag, men använder dem för jag tror hon har väldigt lite underkläder, de är sköna och hon bryr sig inte...

Rosa drömmar är finare och bättre än rosa i verkligheten!

Jules i dagens outfit, från förra året...

http://jua.bloggagratis.se/2009/07/09/

Det var nog Hello Kitty som inspirerade henne till att bli modebloggare, tyvärr ledsnade hon efter två fotograferingar...

http://www.girlzlyfe.com/

Sollefteå, däremot kom vi till Dämstasjön, som var kall. Jazz simmade 10 meter, jag försökte också simma, men det är svårt när vattnet bara går till knäna och det är för kallt för att göra annat än att gå i iland. Roligast av allt var när vi gungade gungbräda, det var bara vi och den här mannen där.

Attans, nu ljuger jag också! Jonny Depp var inte där, jag gillar bilden bara.

3.2 mil cyklade vi, mycket trevlig tur, kanske ska cykla hem också? Bara för att jag kan liksom?

Äh dax att packa, och fara, innan jag spricker!

jag skyller på stressen hos mor. Jag måste lugna mig med mat i munnen, konstant.

Mor kära mor, vem är väl som du? Hur skulle det vara om du en gång sade något positivt till mig, eller om mig? Du har hunnit vara vaken i 5 min. och redan börjat reta gallfeber på mig. Att jag och Jazz ska ut och cykla var inte bra, nä vi ska göra någonting nyttigt istället. Låt mig klargöra en sak, för mig är höjden av nyttighet; att min son och jag har det trevligt. Tycker Jazz att det verkar trevligt att cykla till Sollefteå och tillbaka , japp ok, då gör vi det.

Vad i helvete är det som får dig att vara ett sådant jävla dominant litet kukhuvud?

Hela ditt liv tycks gå ut på att andra ska göra det du vill, sekunden du vill det. Den sekunden, dyker upp när någon annan ser ut att vara upptagen med att ha det trevligt. Trotsig som fan, tillbringade jag dagen igår med att göra allt, innan du sade något. Så jag började med lasagnen kl 8 på morgonen. Jag får väl be om ursäkt för det, hela din dag blev förstörd, det märktes klart och tydligt.

Skitsamma "a leopard doesn´t change it's spots" nu cyklar vi 9 mil. Dricker brunn i Sånga kyrka och badar hos Ronny på hemvägen...

Linda Rosing ska gifta sig! Jag är så fascinerad av människan eller snarare av tråden till hennes ära. Några av sveriges största skribenter huserar i den och ofta tillhandahåller de mig med dagens skratt!

Morgondagens största bröllopsfest kommer att vara online!

Jag är snygg, vackrare än någonsin vill jag påstå. Ögonen är nästan osynliga pga. svullna ögonlock, Jules ser normal ut i jämförelse med mig. Näsan är lika rödlysande som Rudolfs tackvare ett härligt bett på nästippen! I pannan och på kinderna har jag minst 20 bett, så jag ser härligt rödknölig ut, (elefantmannen dyker helt oförklarligt upp i tankarna) Händerna är smärtsamma, jag kan inte kalla dem annat, jag antar att det är för att huden inte kan svälla så mycket, jag har tom. myggbett i handflatorna!

Gnällig? Jag? Ja, faktiskt! Jag är inte van att bli myggbiten. Midsommar 99 tillbringade jag med en av mina bästa vänner i Harads (norrbottens inland) hos hans släktingar. Jag fick inga myggbett, till skillnad från Björn som är infödd norrbottning även om han inte levt där sedan han var liten. Eftersom Bjurte är en väldigt analytisk person ville han ta tid, så vi gjorde det, 15 min. från bett till att märket var borta.

Förändringen kom förra året, jag märkte att jag påverkades mer av betten, men inte lika mycket som i år. Jag kan inte visa mig bland folk! Nu ska jag leta fram lite virkade spetsar och tillverka en burka!

Den här bilden illustrera rätt bra hur jag ser ut, fast eftersom jag inte fått något lugnande ser jag inte lika glad ut.

Vem kunde ana att myggor kunde få dig att se ut som en cykelcrash?

Inte jag!

i OS-feber. I vanlig ordning var det sonen som smittade mig och i vanlig ordning så har jag drabbats betydligt hårdare.

Någonting jag inte skäms för, är vilken bra mamma jag är, jag försöker lyssna AKTIVT på Jazz medan han pratar sig blå om ishockey, vilket är världens tråkigaste sport för mig. Jag gör mitt bästa för att komma ihåg vad han säger om elitserien hitochdit. Jag försöker verkligen, men FAN vad trist det är...

Nu hjälper jag honom med ett arbete om Colorado, betydligt roligare, även om tjurskallen vägrade göra arbetet helt om native americans i Colorado som jag ville.